det här med att man saknar tider, visst det är klart man gör det. allting förändras hela tin.
och man vet aldrig när man förlorar en egentligen. förut när jag förlorade två styckna som jag hängde
med exakt hela tin, då mådde jag rätt dåligt över det, för jag tänkte hela tin om det var något fel på mig
och att jag saknade dem, inte nu men kanske för några månader sen , så tänkte jag på dem igen och
ibland kom det  tårar och ibland inte, men nu känner jag att jag är faktiskt rätt nöjd med hur jag har det nu.
jag mår till och med bättre nu. för jag är inte lika deppig nu som jag var förut. ta inte det här personligt, eftersom ni vet vilka ni är. så tänker inte gå in på mer detaljer om det där nu. jag är en sån tjej som hellre skriver ner mina känslor och är ensam när jag inte mår bra, för jag tycker det är obehagligt att prata med någon och pinsamt, det är bara jobbigt. fast vissa säger ju att man inte ska hålla sina känslor inne och så, men eftersom jag skriver ner det i min lilla ''dagbok'' haha, alltså inte här¨, så kan man ju säga att jag släpper ut dom. fattar inte ens varför jag skriver det här. aja